Utdrag ur Sorgstenen, första kapitlet:

Havet välte, stormen ven.
En liten båt guppade upp och ned, upp och ned mellan de höga vågorna. Den verkade så försvinnande liten mot det stora, mörka havet, men ändock! Den var ändå trygg jämfört med ingen båt alls.
Men? Det var tydligen bråk på gång på båtens däck. Åtta män jagade en ensam stackare, med dubbelyxor, bredsvärd och stridsbilor vilt huggande i luften. Den arme mannen höll ett glimmande, dubbeleggat bredsvärd i sin vänstra hand, men han försvarade sig inte med det. Istället försökte han, konstigt nog, hålla undan sitt vapen ifrån de andras vilda svingar. Det var, som om han sparade svärdet för en ädlare uppgift.
Han tog emot de hårda träffarna med en cirkulär träsköld, men ack! Den var snart huggen i flisor. Inte långt därpå fick han ett hugg mitt i bröstet. En stridsbila satt fastkilad mellan två revben.
Han stapplade bakåt och föll överbord. Svärdet höll han i ett krampaktigt tag, och när det slog mot vattenytan, förångades genast några liter, och ett fräsande ljud hördes.
Männen ombord såg länge efter honom.

”Nu sjönk han, nu syns han ej mer, Kapten!”
Kaptenen nickade.
”Jaså.”

Han var besviken. Men inte för att mannen hade sjunkit.
Det var inte honom, de hade varit ute efter.

Första utgåvan av den episka fantasysagan Sorgstenen är sedan länge slutsåld, och kan bara finnas i andra hand. Eventuellt kommer en andra utgåva på ett eller annat sätt i framtiden...